Arkiv

Inlägg taggade ‘kulturkrockar’

Efter hemkomsten från Iran

juli 22nd, 2010

I måndags kom vi hem från Iran. Resan tog totalt 14 timmar eftersom vi åkte från norra Iran som ligger ca 35 mil norr om Tehran. Denna gång tog det bara fyra timmar med bil eftersom de hade byggt en ny motorväg från Rasht i norra Iran till Tehran. Tidigare var det inte motorväg hela vägen. Det minskade ner de mycket krokiga vägarna genom bergen så vi sparade en timmes restid mot tidigare. Vi hade dock räknat med 5 timmars restid så vi fick vänta längre på flygplatsen. Man bör vara på flygplatsen 3 timmar innan planet går när incheckningen startar, men vi var 5 timmar innan planet gick och sedan tog flygningen ca 5 timmar. Det tar ganska lång tid med alla köer på flygplatsen så kom inte senare än 3 timmar innan planet går. Först måste man köa för en säkerhetskontroll för att komma in i incheckningshallen. Sedan är det lång kö till incheckningen och därefter ganska lång kö till passkontrollen. Om man är iransk medborgare måste man även innan passkontrollen gå och betala en utreseavgift, men det slipper man om man bor i Sverige. Sedan är man i avgångshallen. Där kan man gå i affärer, men jag tyckte inte det fanns så mycket att köpa. Jag hade velat köpa några Iranska souvenirer men jag hittade inte nåt jag ville köpa. Det finns en godisaffär med lite kakor från Iran och bredvid en affär som säljer Iranskt the och tillbehör. Om man vill köpa iransk caviar så är det flygplatsen som är det enda stället det går att köpa caviar i Iran. Jag var dock inte sugen att betala ca 800 kr för en burk på 100 gram. När vi var och handlade i mataffären i Lahijan så hade de caviar från Azerbadjan för 50 kr för 100 gram, men jag sa till dem att jag vill ha iransk caviar för den är den finaste och även bättre än rysk caviar. Jag har inte tagit så många bilder på flygplatsen för jag tror det är förbjudet att ta kort där. Men jag tog några kort i avgångshallen. Det finns en del bilder på nätet på den internationella flygplatsen utanför Tehran som heter IKIA, Imam Khomeini International Airport. Den är ganska nybyggd och fin men rätt liten. Tidigare landade man på Mehrabad flygplatsen som ligger närmare Tehran men österut. IKIA ligger sydväst om Tehran. Här finns endast utrikesflyg så man måste åka till Mehrabad om man ska flyga vidare inrikes. Jag ska lägga upp bilder som jag hittat på nätet från flygplatsen senare men här får jag inte plats.

Här kan du växla in dina iranska pengar i avgångshallen om du inte vill köpa iransk caviar eller klockor för pengarna som blivit över för svenska banker och växlingskontor växlar inte in iranska pengar

Till höger om växlingskontoret finns affär som säljer the och godis och kakaffär

Till höger om växlingskontoret finns affär som säljer the och godis och kakaffär

Toaletten på flygplatsen, finns både västerländska och iranska toaletter

En del säger att det bästa med att resa är att komma hem. Det ligger lite sanning i det. Man behöver komma bort och få ett miljöombyte för att uppskatta det man har hemma, alla små detaljer som man uppskattar när man kommer hem som man inte reflekterat över tidigare men när man inte haft dem så ser man vad man saknat. Till exempel så känns det ovant att inte behöva logga ut från internet när man är klar som i Iran när jag kopplade upp mig hemma med analogt telefonmodem så måste jag koppla från det eftersom jag betalade per timme med kort som jag köpt och dessutom blev telefonen upptagen.

Sedan så uppskattar man det i Sverige som jag tycker är jobbigt i Iran men som är som jag är van vid i Sverige som trafiken, maten, inga objudna gäster och stora affärer där man kan handla smidigt. Det första jag uppskattar när jag kommer hem är att trafiken är så lugn och att vägarna är så fina och släta. I Iran är även motorvägarna ojämna. Jag vet inte vad det beror på om det är att man inte är lika noga med underarbetet och fuskar när man bygger vägarna eller om det är den tunga trafiken som förstör vägarna eller om det är en kombination. Jag vill inte klaga på den persiska maten i Iran för den håller hög kvalitet med finare råvaror än i Sverige, men jag tycker den är aningen enformig och smakar inte så mycket. Persiska maten är krävande för den som lagar den eftersom den är så naturlig och man använder inte så mycket kryddor så måste man få fram smakerna på naturlig väg med örter och de naturliga smakerna hos råvarorna. Då måste man vara varsam vid tillagningen så att man inte förstör de naturliga smakerna som finns i råvarorna. Då går det inte att fuska utan man måste vara noggrann och duktig för att få fram alla smaker. Därför är det lättare att misslyckas med persisk matlagning eftersom smakerna sitter i råvarorna och inte i kryddningen som det mer gör här men då måste man hitta riktigt fina och färska råvaror.

Sedan det här med objudna gäster som är en del av den iranska kulturen som jag har lite svårt för. En del av detta är att den dag vi ska åka hem så kommer det varje gång många gäster eller släktingar som enligt deras kultur och sätt att se på det visar respekt och visar att de är vänner genom att de kommer hem till oss och sitter hemma hos oss hela dagen den dag vi ska åka. Det är ganska jobbigt särskilt om de har med sina barn som springer runt och som de inte ser efter så att vi får se efter både våra och deras barn samtidigt som vi packar och städar huset. Alla gör inte på detta sätt utan det finns de som kommer och säger hej då och går eller kommer en timme innan vi ska åka. Det var även de  i Iran som tyckte att det var jobbigt att det kom så många som satt mer eller mindre hela dagen hos oss.

På vägen från norra Iran till flygplatsen stannade vi till och köpte oliver i en olivaffär i Rudbar i det enda området i Iran som har ett klimat lämpligt för att odla oliver i Iran. Färska oliver är fantastiskt goda jämfört med de konserverade som inte smakar så mycket utan mest salt och beskt. Vi blev visade in till lagret där det stod många tunnor med oliver som vi provsmakade och valde den som jag gillade bäst som var minst salt och utan kärnor, så vakumförpackade de 4 kilo till oss eftersom vi skulle flyga så tog vi i vakumförpackad plastpåse och inte i glasburk.

Affär med oliver, olivolja och inlagd vitlök

Goda färska oliver i Rudbar

Olivaffärens ägare som gav oss smakprov

Olivaffärens ägare i Rudbar som gav oss smakprov

Hemresa

juli 18th, 2010

I kväll åker vi hem till Sverige. Efter 5 veckor ska det ändå bli skönt att komma hem till kylan. Det har varit varmare än normalt här i norra Iran säger de. När vi brukar ringa från Sverige och fråga om vädret så svarar de antingen, jätte kallt, kallt, varmt eller jättevarmt, för ingen har termometer. Men man är inte så noga med temperaturen.

Jag har en termometer som jag brukar kolla när jag är här i Iran men efter ett tag tröttnar man eftersom det är nästan samma temperatur varje dag. Det är inte som i Sverige där temperaturen varierar kraftigt. Nu har det varit 33-34 grader nästan varje dag och några dagar 35 grader. Mot slutet har det varit några svalare dagar med bara 28-29 grader. Nu på förmiddagen är det 24 grader och regnar lite lätt. Igår kom det några kraftiga regnskurar. Det har varit så tidigare att det kommer regn när vi ska åka hem.

Det som jag som svensk upplever som jobbigt med att vara i Iran är trafiken, maten och att det hela tiden kommer objudna gäster. Det är som en enda lång släktträff där det kommer antingen släktingar och hälsar på eller folk från byn. Det är ovanligt att man ringer i förväg om att man ska komma och hälsa på vilket både jag och min fru tycker är jobbigt i längden när vi är vana från Sverige att man bokar tid om man ska ses. Det blir ju extra intensivt eftersom vi bara är här några veckor och alla vill passa på och träffa oss så mycket som möjligt. Det är sådana kulturkrockar som är lite jobbiga och som jag hört från andra svenskar som varit med sin iranska partner till Iran tyckt varit jobbigt. Dessutom förstår jag inte så mycket persiska. Hade jag varit bra på persiska så skulle det vara lättare. Jag kan i alla fall mer persiska än iranierna kan engelska. (Dom kan nästan ingen engelska).

Värmen brukar jag gilla, men i år har det varit lite för varmt så vi har mest varit inne på dagarna för det har varit för varmt att ens sitta i skuggan för det var så fuktig luft. Men jag ska inte klaga, det är varmare ju längre söderut i Iran man kommer, men där är det å andra sidan torrare luft.

Jag har tagit en massa bilder som jag inte hunnit lägga upp på bloggen, men jag lovar att de kommer att läggas upp när jag kommer hem och har snabbt internet och inte ett långsamt telefonmodem. Jag ska lägga upp lite filmer också på YouTube som jag filmat med min Panasonic Lumix TZ-7. Den filmar riktigt bra för att  vara en stillbildskamera. Det var en viktig anledning till att jag köpte den som en ersättning till min gamla Mini-DV kamera som filmar på videoband. Lättare att lägga in filmerna från min TZ7 på datorn än föra över från videobanden från min gamla kamera. Dessutom filmar min Panasonic kamera i HD i upplösning 720p där min gamla Sony videokamera bara filmade i standardupplösning. Det skadar ju inte heller att kameran tar kanonfina bilder och att den har en mycket bra zoom lins. Panasonic TZ-7 är en utgången modell så den är inte lätt att få tag i. Jag lyckades få tag i ett av de sista exemplaren innan resan. Ersättaren till TZ-7 läste jag inte hade riktigt lika bra bildkvalitet men lite mer finesser därför köpte jag den utgående modellen lite billigare dessutom. Jag funderade även på TZ-10 men den kostar ca 4000 kr och har inbyggd GPS. Det är en perfekt kamera för resan, men jag tyckte den var för dyr. Räcker med min TZ-7 som jag köpte för ca 2700 kr.

Nej nu ska jag sätta igång och packa.