Arkiv

Arkiv för september, 2009

Persisk matkultur

september 25th, 2009

Jag har ätit en hel del persisk (Iransk) mat genom åren men det enda jag saknar i det persiska köket är lite starkare kryddning. Persisk mat är mycket färgstark, kryddrik men inte med starka kryddor och den är fruktig. Tack vare förkärleken till baljväxter, grönsaker, örter, rotfrukter och spannmål är den också mycket vacker och hälsosam men även prisvärd och lättlagad. I Iran lagar man inte mat utan grönsaker, även om kött även är viktigt i det persiska köket, men kött är mycket dyrt i Iran, dyrare eller lika dyrt som i Sverige. Tex. är kyckling mycket dyrare än i Sverige, ungefär dubbelt så dyrt.

Framdukning av mat i Iran

Framdukning av mat i Iran

Minst 2-3 olika sorters grönsaker brukar ingå i en och samma maträtt när man lagar mat i Iran.  Det som skiljer den persiska maten från annan mat från mellanöstern är den harmoniska balansen mellan sött och surt genom att man använder frukt och grönsaker i maträtterna och blandar dessa med kött. Man använder tex torkad lime i vissa maträtter för att få syrlighet. Andra saker som är typiskt för persisk matkultur är den stora gästfriheten, givmildheten och den överdådiga framdukningen av mat. Det ska bli ordentligt med mat kvar på serveringsfaten, annars är det djupt skamligt för värdinnan. Det är vanligt att man har gäster hemma inte bara under veckosluten utan även på vardagar. Man säger att ”Maten smakar inget om man äter den ensam” och ”Ju gästvänligare och generösare man är, desto mer prisad blir man av Herren, ty gen gäst är Guds gåva”.

Frukt

Det finns nog ingen annanstans än i Iran och övriga Mellanöstern som man äter så mycket frukt. När man bjuder hem folk serverar man frukt både som förrätt och som efterrätt. Frukten man bjuder på brukar vara saftiga och söta sorter som olika melonsorter, vindruvor, granatäpplen, fikon, persimonfrukter, dadlar och bananer. Lika vanligt som att man i västerlandet bjuder på kaffe när man får gäster, är det att att man i Iran ställer fram och bjuder på frukt när man får gäster. Ofta i flera omgångar med olika fruktsorter.

Frukten serveras och äts på lite annat sätt än man är van vid. Man tar inte ett äpple och tar en tugga av det, det ses som mycket udda beteende. Istället dukar man fram tjusiga assietter, fruktgaffel och fruktkniv till gästerna. Frukten delar man med fruktkniven och så äter man frukten med gaffel. Meloner delas upp i köket innan det ställs fram till gästerna att äta med gaffel.

Kryddor

De mest använda kryddorna är saffran, koriander, ingefära, kummin, spiskummin, gurkmeja, kanel, kademumma, muskot, körvel och lagerblad. I Iran gör man ofta sin egen kryddblandning genom att mala många olika kryddor till en kryddmix istället för att ha massvis med burkar. Örter uppfattas och används som grönsaker snarare än som kryddor. Örter dukas fram till nästan alla måltider där man oftast får en egen assiett med örter istället för en salladstallrik. På örttallriken finns gräslök, mynta, koriander, basilika, timjan och kanske rädisa, salladslök. Denna örttallrik äts även som mellanmål tillsammans med sesambröd, valnötter, fetaost och gurka. Örter används även i sandwichbröden på de många sandwichrestaurangerna i Iran.

Konsten att truga (tarof)

Trugandet är en djupt rotad tradition och del av den iranska kulturen som man benämner tarof. Iranier är otroligt artiga och att tacka och ta emot efter enbart ett par truganden anses som mycket ofint, för man vill med att tacka nej visa att man inte kommit dit i syfte att äta eller sko sig på värden samt att man inte tar värdens gästfrihet och generositet för given. I Iran ser man gäster som en gåva och välsignelse och behandlas därefter även om gästen kommit helt oanmäld. Man bjuder på det bästa man har och gästen får sitta i det finaste rummet och på den bekvämaste platsen.  Värden bör behandla gästen som att den hedrar honom med sitt besök, och det är här trugandet kommer in, för värden bör göra sitt yttersta för att gästen ska känna sig välkommen och trivas. Värden trugar och bjuder på  saker och ting, lägger mer mat på gästens tallrik, till och med skalar frukt och bjuder på upprepade gånger. Allt för att gästen ska känna att värdens trugning är helhjärtad och inte falska ord. Trugcermonin fortsätter tills värden är helt övertygad om att gästen är proppmätt och helt belåten. Gästen i sin tur markerar att han är mätt och nöjd genom att lämna lite mat kvar på tallriken för att visa att han inte orkar mer och är helt mätt. Detta är vanligt även i andra länder i asien att man lämnar kvar lite mat på tallriken för att visa att man är mätt och det är ofint att rensa helt rent på tallriken i vissa kulturer. Så om ni åker till Iran var beredda på att om ni äter upp maten på tallriken så blir du trugad eller så lägger man upp mer mat på din tallrik eftersom du visar att du inte är mätt genom att tallriken är tom.

Ingen förrätt och efterrätt i Iran

I Iran äter man oftast inte förrätt och efterrätt som man gör i väst, men istället för efterrätt efter måltiden serveras ofta frukt och te. I Iran och många andra orientaliska länder, dukar man istället fram alla maträtter på en gång som ett frikostigt uppdukat buffébord där all mat står i mitten och gästerna sitter runt omkring.

Servering av mat i Iran

Servering av mat i Iran

Flera fat eller skålar av samma rätt brukar spridas över bordet så kan man välja vilka rätter man vill äta och i vilken ordning. Att som är vanligt i Sverige servera gästerna en omgång mat och tala om att det finns mer att hämta i köket om gästerna önskar, uppfattas av många ickesvenskar bara som snålt och småaktigt. I Iran tar man fram och serverar all mat man lagat på en gång, vilket jag också tycker är trevligare. Då får ögat sitt med dignande överdådiga fat som gör att ögat får sitt och man får mer aptit. Därför lagar man också alltid för mycket mat i Iran för att det ska se trevligare ut och det är otroligt pinsamt om maten tar slut och bara inte får hända. Blir det mat över vilket det alltid blir, så kan den ätas upp av barnen senare. Dessa överflödiga matbord handlar inte om slöseri utan om att visa generositet och välstånd.

Gå på toaletten i Iran

september 12th, 2009

På persiska heter toalett – dast choi, men det uttalas daschoi med stumt t som inte hörs. Om man vill fråga efter var toaletten finns säger man: daschoi kojast. Man kan säga toalett kojast, men det är inte så fint att säga toalett även om de förstår vad du menar. Dast choi betyder egentligen dast=hand, choi=tvätt. Det är ungefär som på engelska är det ofint att fråga efter toaletten utan man frågar efter badrummet. (På persiska är badrum= hammam.)

I Iran har man oftast hål i golvet toalett som man sitter på huk över. Man använder heller inte toalettpapper både för att avloppsrören klarar inte av det eftersom de är smalare och det blir stopp i toaletten om man kastar papper i den, och dels eftersom det är mer hygieniskt att tvätta sig med vatten i baken särskilt när det är varmt.

På en iransk (sitta-på- huk) toalett finns alltid en slang kopplad till en kran eller en vattenkanna som man tvättar sig med. Man håller lämpligen slangen i höger hand och tvättar sig med vänster hand med vattnet. Viktigt att tänka på är att inte dra ner byxorna för långt för då kommer de ivägen. Dra ner byxorna så lite som möjligt.

Ibland kan det finnas toalettpapper som man kan torka sig efter man tvättat sig. Tvål och vatten finns alltid så man kan tvätta händerna efteråt. Det brukar alltid finnas tofflor som man tar på sig när man ställer sig på toaletten. Största problemet med Iransk toalett är att den luktar eftersom den inte har vattenlås. Man kan dock spola i toaletten, se bilden nedan med handtaget på väggen spolar man.

Iransk toalett

Iransk toalett

I många Iranska hem finns både Iransk toalett och vanlig västerländsk toalett=toalett farangi. Numera är det standard när man bygger att även sätta in en utländsk toalett i duschen.

Förespråkare av sitta på huk toaletter (squat toaletter) hävdar att: Förespråkare av squat toaletter hävdar att:

  • Det är billigare och lättare att rengöra och underhålla.
  • Det innebär  inte om någon kontakt mellan skinkorna och en potentiellt ohygieniskt yta.
  • Tack vara inget vatten i skålen undviker man problemet med stänk.
  • Sitta på huk kan hjälpa till att öka det nödvändiga trycket mer bekvämt och snabbt.
  • Sitta på huk gör tömningen snabbare, enklare och mer komplett.
  • Uttömning i hukande kroppsställning skyddar de nerver som styr prostata

Argument mot sitta på huk (squat) toaletter

  • Squat toaletter är svårare att använda, kräver mer balans. Detta är särskilt viktigt för personer med  problem med leder, begränsad rörlighet eller som återhämtar sig från benskador. Framför allt blir det mycket svårt för äldre att uträtta sina behov på ett sådant sätt.
  • Västerländska Toalett  behåller färre lukter, på grund av sin skål blir helt spolad vid varje användning. Avfallet ramlar ner i vatten vilket, fånga mycket av lukten under vatten.
  • Squat toaletter luktar ofta av urin, eftersom deras vattenlås inte töms helt när den spolas.
Toalett i Iran med vattenslang

Toalett i Iran med vattenslang

Länkar:

Wikipedia – Squat toilet (Sitta på huk toalett)

Hur man använder en iransk toalett (ett hål och en slang)